Dr Alkestis Choremi med donationsbeviset som hon just fått i sin hand av donator Birgit Wiger-Angner. I bakgrunden skymtar gipskopian av det äkta fragmentet och på pelaren bilder av templet Erechtheion samt exempel på äggstavsdekorationer på Medelhavsmuseets väggar och tak. Foto: Inger Eriksson
Det var en artikel i tidningen Vi som fick f.d. gymnastikläraren Birgit Wiger-Angner i Uppsala att reagera. Artikeln handlade om Akropolis och om Parthenonfrisen på British Museum samt att det bildats en svensk kommitté som vill verka för ett återbördande av frisen till Grekland. Birgit Wiger-Angner erinrade sig då att hon hade ett skulpterat marmorstycke från just Akropolis uppe på ett skåp i vardagsrummet. Kunde den stenbiten ha något värde och intresse för andra? Hon kontaktade Krister Kumlin, ordförande i svenska Parthenon-kommittén, för att få ett gott råd. Kumlin rådde Birgit att kontakta Medelhavsmuseet i Stockholm - där kunde man säkert lämna besked om ursprung och äkthet, menade han.
Chefen för Medelhavsmuseet, Sanne Houby-Nielsen, blev naturligtvis intresserad av stenbiten, kallade den "fragment" och insåg snart att det rörde sig om en sensation: ett äkta marmorfragment från Akropolis hemma hos en privatperson i Uppsala! Var och när hade man senast gjort ett sådant fynd? Upptäckten var unik!
Sanne Houby-Nielsen kunde också snart avgöra fragmentets härkomst; det kom från Erechtheion-templet på Akropolis. Sedan var karusellen igång. Birgit kontaktades av Greklands ambassadör i Sverige, av press och radio, av grekisk television m.fl. och började förstå att hon satt på en riktig klenod - men att den klenoden egentligen hörde hemma i Athen. Hon började tänka om; kanske borde stenbiten föras "hem" till Athen igen; att det var i en sådan handling som dess verkliga värde låg. Efter en tid bestämde sig således Birgit för att skänka den skulpterade stenen till det nya Akropolismuseet i Athen. Som en gest och symbolhandling för andra att ta efter. Så tänker en hjältinna.
Hur fragmentet hamnade hos Birgit Wiger-Angner? Jo, det var mammas farbror Henning Lund, flaggunderofficeren i flottan, som förde hem marmorstycket i slutet av 1800-talet. Han tyckte väl det var vackert och tog det med sig hem till Sverige som ett minne från besöket i den grekiska huvudstaden. Enligt Birgits far plockade officeren själv upp fragmentet från Akropolisklippan den där dagen för mer än hundra år sedan. Sedan dess har det gått i arv i familjen.
Fragmentet i pentelisk marmor utgör en liten del av väggutsmyckningen på Erechtheion-templet. Det är vackert skulpterat med blad-, pärl- och äggstavsdekor och har bevarat mycket av sin ursprungliga lyster tack vare förvaringen i en ren miljö. Den vita marmorn har på så sätt skyddats från frätande och missfärgande luftföroreningar.
Erechtheion-templet uppfört 421-406 f. Kr. i jonisk stil, har för övrigt påverkat västeuropeisk arkitektur i hög grad. Särskilt svenska arkitekter kring förra sekelskiftet lät sig inspireras av Erechtheions speciella arkitektur och ornamentik, menar Sanne Houby-Nielsen. Kvinnostatyerna, karyatiderna, är de skulpturer som främst förknippas med Erechtheion.
Det har nu fallit på Birgits lott att återföra detta lilla fragment från Erechtheion till Akropolis i Athen. Den grekiske ambassadören, Nikolaos Couniniotis, önskar att det kan ske så snart som möjligt. Då väntar ny uppståndelse i Birgit Wiger-Angners liv; kanske en resa till Grekland och ytterligare uppmärksamhet och mediafokus. Tills dess vilar Birgit ut i Uppsala medan marmorstycket ställts ut på det stillsamma Madelhavsmuseet i Stockholm. Passa gärna på att se där!
<< Tillbaka
www.svenskaparthenon.se