Ordförande Ingemar Lindhal



Hans Henrik Brummer och Martin Olin



Byron tas emot i Missolonghi
Vryzakis Theodoros, Nationalgalleriet i Athen



Byron på dödsbädden
Joseph Denis Odevaere, Groeningemuseum,
Brügge



Författaren Gunnar Harding


Foto: Inger Eriksson

TEMAKVÄLLEN med rubriken "Lord Byron i Athen och Rom" fördes i samtalston där konsthistorikerna Hans Henrik Brummer för den Svenska Parthenonkommittén och Martin Olin från Nationalmuseum i Stockholm föreläste/samtalade om Lord Byron och antikens betydelse för romantikens författare och konstnärer, samt om relationerna mellan Lord Byron och Lord Elgin. Särskilt inbjuden till aftonens tillställning var Greklands ambassadör till Sverige Mme Ekaterini Fountoulaki.

Samtalet understöddes av ett rikligt bildmaterial där det målade porträttet av Lord Byron iförd albansk, praktfull dräkt, särskilt drog uppmärksamheten till sig och förhöjde stämningen i Hörsalen där många Romvänner och Filhellener samlats.
Man skulle bli rikligt belönad då de båda konstkännarna avslöjade det intrikata spel som Lord Elgin, dåvaranade ambassadör i Konstantinopel, lyckades genomföra för att på hemlandets önskemål eller kanske begäran, föra hem det bästa av skulpturer som Antikens Värld kunde visa upp; nämligen Parthenonfriserna från Parthenontemplet uppe på Akropolis.

Dessa friser höggs eller sågades ned av Elgins mannar för att sedan fraktas ut till de väntande skeppen i Pireaus. Därifrån skulle de transporteras vidare till Storbritannien. Det gick icke mindre än 23 skeppslaster i lika många omgångar till Storbritannien mellan åren 1802 och 1811. På just det sista skeppet, kanske var det Mentor, färdades också Lord Byron.
Byron ansåg dock att Elgins handlande var helt förkastligt och skändligt, han menade att friserna hörde hemma där de skapats, nämligen i Grekland. Elgins bedrift kunde närmast ses som ett helgerån, menade han.
Byron diktade också om detta.

Byron hade år 1809 begivit sig ut på en resa, en s.k. Grand Tour, till Medelhavet, dock med ett första stopp i Schweiz hos vänner från Storbritannien. Han kom bl.a. till Albanien där han mottogs väl och på juldagen samma år, 1809, anlände han till Athen. Syftet med resan sägs ha varit att finna inspiration till diktandet. Och diktverket "Child Harolds Pilgrimage" tillkom 1812 - en kort tid efter denna resa. Han besökte även Konstantinopel innan han återvände hem till Storbritannien.

Efter framgångar, skandaler, pengaproblem och ett utsvävande liv i hemlandet en tid, flyr Byron Storbritannien för att åter bege till Medelhavet. Han når med tiden platsen Missolonghii, den sydvästra delen av det grekiska fastlandet, där han slår sig ned. Nu har Byrons intresse för Greklands frihetskamp väckts till liv. Han kastar sig in i den kampen och vill bli en härförare i striderna mot osmanerna. Och han mottogs så väl av frihetskämparna att han betraktades som en hjälte av det grekiska folket.

Byron insjuknade dock i feber vid slagfälten och dog inom kort endast 36 år gammal. Året var 1824.

Under kvällens lästes även nyöversatta Byrondikter. Översättning till svenska och uppläsning av författaren Gunnar Harding själv.


Denna sammanfattning utgör endast ett försök till en kort summering av en mycket innehållsrik föreläsning i samtalston om Lord Byron - en uppskattad och lärorik höstkväll i november 2024.

Vid pennan: Inger Eriksson