Författaren, poeten och kulturpersonligheten Peter Curman har gått bort. 80 år gammal drabbades han av en hjärtattack i sitt hem i Stockholm. Han sörjes närmast av hustrun Susin och döttrarna Lovisa och Julia.
Peter Curman debuterade som poet 1965 med "Obs! Viktigt", vilken följdes av ett dussintal diktsamlingar. Den sista blev "Till rors", som kom ut 2012. Vid sidan av sin diktargärning var han verksam som kulturchef vid Stockholmstidningen 1981-1983 och vid Aftonbladet 1983-1986. Han var en av grundarna av Författarcentrum och utsågs 1987 till ordförande för Sveriges författarförbund, där han verkade fram till 1995 då han blev chef för KLYS - konstnärliga och litterära yrkesutövares riksförbund. Han initierande bland annat kampanjen ”Rädda biblioteken”, som ledde till en svensk bibliotekslag. Tillsammans med författarna Jan Myrdal, Lars Forssell och Per Anders Fogelström lanserade han också print-on-demand, ett pionjärprojekt i sitt slag.
Han var emellertid inte bara en förgrundsfigur inom svenskt kulturliv utan hade också ett starkt internationellt engagemang. I kölvattnet av det kalla kriget arrangerade han två epokgörande författarkryssningar tillsammans med författarförbunden runt länderna kring Östersjön 1992 och Svarta Havet 1994 med deltagande av ett stort antal författare och översättare. Genom Curmans enträgna arbete avsatte bägge dessa projekt bestående resultat i form av Östersjöns författar- och översättarcentrum på Gotland och internationella författar- och översättarcentrum på Rhodos.
Kärleken till Grekland, som gick som en tråd genom hela hans liv, manifesterade han genom sin mångåriga verksamhet i kommittén för kulturellt samarbete mellan Sverige och Grekland och de sista åren som prominent medlem i den svenska Parthenon-kommittén.
Men det är framför allt som en klok och entusiasmerande vän som Peter Curman kommer att saknas av alla oss som fick lära känna honom. Hans röst kommer också att fortsatt nå ut i en av hans mest omtyckta och citerade dikter:
Det händer något med naturen
när en människa dör
träden, som sett oss födas,
stillnar och förtätas i sin grönska
de minns oss i sina årsringar
Gräset
som böjt sig under våra fötter
reser sig
segervisst i sin tystnad
När en människa dör
flyttar hon in
i träden och gräset
Därför susar det alltid av liv
när vinden går genom träden
och får gräset att viska.
Ewa och Krister Kumlin
Ingemar och Andromachi Lindahl
Lena Pasternak, Östersjöns författar-och översättarcentrum
när en människa dör
träden, som sett oss födas,
stillnar och förtätas i sin grönska
de minns oss i sina årsringar
Gräset
som böjt sig under våra fötter
reser sig
segervisst i sin tystnad
När en människa dör
flyttar hon in
i träden och gräset
Därför susar det alltid av liv
när vinden går genom träden
och får gräset att viska.
Ewa och Krister Kumlin
Ingemar och Andromachi Lindahl
Lena Pasternak, Östersjöns författar-och översättarcentrum
© Copyright 2003 Svenska Parthenon-kommittén
Hemsidan sponsras av efunction - Inger Eriksson
www.svenskaparthenon.se